Hur fan röstar folk egentligen?? Caroline af Ugglas har visserligen gjort en och annan låt som går att lyssna på, men årets bidrag i melodifestivalen var inte en av dem! Serneholts låt däremot, som trots att den inte var jättebra kanske hade haft en chans i Eurovision.. den gick inte ens vidare! Och Tic Toc fick inte ens duellera, trots att det var den här deltävlingens bästa bidrag. Jag fattar inte hur folk tänker när de röstar egentligen!

 Det är inte utan att jag undrar varför jag kollar på den där skiten år efter år, med upplägg som bara går ut på att få in så mycket pengar som möjligt genom att tvinga folk att rösta flera gånger. Har jag röstat på en artist en gång så ska det räcka! Det ska inte nollställas några räkneverk!

 Men mot bättre vetande kollar jag ändå på melodifestivalen varenda år. Men inte för att det är en bra tävling, och att vi skickar ett bra bidrag till Eurovision har jag helt slutat att ens hoppas på. Nej, jag tittar för att bland de bidrag som INTE går vidare är det ganska ofta riktigt bra låtar. Och som tur är försvinner ju inte de bidragen när de åker ut. Så hur dålig tävlingen än är som tävling är det fortfarande en bra källa för att hitta nya bra låtar.

 Vissa beslut tar man i en handvändning, andra saker tar man så lång tid på sig att besluta att när man väl bestämt sig är det redan försent. Vissa beslut tar man bara för att man någon gång för länge sedan bestämt sig för en åsikt, och av ren envishet låter man då bli att ens fundera på saken. Man har ju bestämt sig en gång redan, så varför ens tänka på det igen?

 Men vissa beslut påverkar inte bara en själv, utan även andra. Det påverkar deras framtid, deras hela liv. Vid sådana situationer, borde det inte åtminstone vara värt att tänkas över en extra gång? 

Anyway, det var inte vad jag hade tänkt skriva om idag. Jag hade tänkt skriva och gnälla på Leos skola, men nu orkar jag inge mer. Måste lägga mig och vila, är fortfarande förkyld som satan, femte dagen nu.. =(

  En 9-åring fick obscena sms från en okänd person. Genast blossade en debatt upp angående polisens rättigheter vs den personliga integriteten. Problemet låg i att straffvärdet för brottet är för lågt för att polisen ska kunna begära ut uppgifter om vem som äger mobiltelefonen varifrån sms:en skickades.

 Jag är av den åsikten att den personliga integriteten är väldigt viktig. Men jag är även mamma till en liten pojke på 8 år, och min åsikt i det hela är att straffvärdet inte borde vara det avgörande, utan det faktum att det handlar om brott mot barn. Att skydda våra barn borde ALLTID gå före den enskildes integritet.

Men det var faktiskt inte det jag tänkte tycka till om idag. Istället var det ett sidospår jag retade upp mig på, en debattartikel om debatten, så att säga.

http://www.dt.se/brottsplats/article396196.ece

 Adrian Svensson känner sig ganska övertygad om att den person som skickar sex-sms till en 9-åring måste vara en vuxen sjuk människa som inte skulle bli hjälpt av högre straff. Istället är det bristerna inom psykiatrin som är orsaken till all världens ondska. Lösningen? Blockera sms.

 Nu undrar ju jag lite hur Adrian Svensson menar. Ska man blockera ALLA sms, och helt enkelt eliminera möjligheten? Eller ska sms med grova ord sållas ut och blockeras? I så fall tycker jag synd om alla vuxna nykära människor som vill locka sin partner. =P Eller menar han att det är personen som inte vill motta sms som ska blockera dem? Men... att jag inte vill ta emot sex-sms betyder ju inte att jag inte vill ha andra sms heller!

 Så var är min lösning? Jag kan väl inte sitta här och ha åsikter om andras förslag utan att komma på något bättre själv? Faktum är, att det kan jag visst! Fast så är inte fallet just nu. Jag har faktiskt ett förslag eller två.

Den juridiska aspekten:

 Oavsett straffvärdet, ändra lagen så att polisen alltid ska kunna göra sitt bästa för att garantera våra barns säkerhet. Brott mot barn bör alltid prioriteras.

Föräldra-aspekten:

 Om ditt barn ska ha mobiltelefon, registrera inte numret. Var selektiv med vilka du låter ditt barn ge numret till. Lär ditt barn att aldrig svara på samtal eller sms från nummer de inte känner igen. Vill man vara riktigt noga kan man även göra numret skyddat på diverse olika sätt. Men poängen är att det är inte så lätt att busringa till en mobil som det var när jag var liten att busringa till en hemtelefon. På min tid slog man in fem random siffror, och i 99 fall av 100 kom man till någons hem.  Att slå ett nummer på måfå för att komma till en mobil är inte lika enkelt.

 Genom att begränsa spridningen av ditt barns nummer begränsar man också de möjliga "gärningsmän" som kan skicka såna här sms. Och är gärningsmannen en helt främmande människa är chansen stor att det inte kommer fler än ett sms om man inte svarar och visar att numret finns.

 Min teori:

 Min teori är att det inte alls är så självklart att det är en vuxen man, en pedofil, som skickar dessa sms. Visst KAN det vara en vuxen man, men det MÅSTE inte vara det. Det kan lika gärna vara en tonåring som vill driva med 9-åringen. Eller en jämnårig, av samma skäl. Det finns många störda ungar och ungdomar där ute. Och här hade begränsningen av nummer-spridning varit bra. Min sons nummer har lämnats ut till närmaste familjen och några av hans närmaste vänner. Hans nummer finns inte på nätet, för om han registrerar sig någonstans som ber om mobilnummer matar jag in mitt istället för hans. Skulle han således få sex-sms känner jag mig ganska säker i att kunna avföra familjen som misstänkta (om inte annat för att jag känner igen deras nummer), kvarstår alltså kompisarna. Har någon av dem äldre syskon?  Har de lånat ut sin mobil, fått den stulen eller tappat bort den? 

 Såvida avsändaren inte faktiskt är en person som slagit ett nummer på måfå skulle det därför inte vara omöjligt att räkna ut vem det är. Och är det någon som slagit det på måfå kan avsändaren inte veta att han/hon skickat sms till en 9-åring. 

 I fallet ovan hade 9-åringens kompis mamma (eller något sånt) börjat skicka sms till avsändarnumret och utgett sig för att vara en elva-årig flicka. Hon har då börjat få liknande sms som pojken. Det här är ytterligare ett argument som får mig att tvivla på att gärningsmannen skulle vara en vuxen pedofil. För allvarligt, även pedofiler har könspreferenser. De tycker antingen om pojkar eller flickor (oftast iaf), så en pedofil skulle troligtvis inte intressera sig för både en 9-årig pojke och en11-årig flicka. Alltså fortsätter jag tro på teorin att sms:en kommer från ett barn/en ungdom som tycker att han/hon är rolig.

Håller på att bygga en hemsida igen. Mycket är redan klart, och den finns upplagd för allmänt beskådande på http://lexie.snowcold.net/

 Vill du finnas med bland mina vänner på hemsidan så skicka följande info till mig, gärna tillsammans med en bild på dig själv (om inte så väljer jag en bild själv..

När är du född?:

Favoritcitat:

Pinsammaste minnet:

Kort om dig själv:

Om du vill kan du även svara på dessa frågor om mig:

1. Till att börja med så skulle jag vilja att du beskriver Lexie med tre ord. 

2. Jag är lite nyfiken på vad din personliga åsikt är om denna tjej, vad ni har för relation till varandra osv..

3. Vad är ditt bästa minne utav denna brud i lyxförpackning?

 4. Hennes bästa respektive sämsta egenskap vore lite roligt att få reda på.

5. Beskriv lite kort hennes personlighet.

6. Många tycks tro att hon är värsta bimbon, vad anser du om detta?

7. Sista frågan, vad kommer Lexie att bli när hon blir stor?

Det är lite tragiskt när man tittar på medias skildring av kvinnor vs män. Aftonbladet hade en artikel om att Victoria Beckham inte gillar sin rumpa. (oj, intresseklubben antecknar..) Detta hade iofs kunnat vara en bra artikel om den vinklats rätt, men.. nej. Vidare stod det att på bilder där hon nyligen poserat halvnaken hade hon därför gett order om att ovan nämnda rumpa inte fick exponeras. Däremot var hon nöjd med sin mage på bilderna eftersom bristningar och liknande retuscherats bort. Varför?! Hon har fött två barn (eller är det tre?) så det är bara naturligt att hon har bristningar. Varför inte visa det, som ett tecken på hur vackert det är att ha fött barn, istället för att få unga tjejer att tro att bristningar är något fult? Eller om åtminstone aftonbladets skribent hade kunnat vinkla artikeln till att handla om just det negativa med retuschering.. men nejdå, det går inte.

 Klickade mig vidare runt på aftonbladets sida och hamnade på "Stjärnkollen" där de har en massa random bilder på kändisar med kommentar för varje bild. Där fanns bland annat en bild på Kevin Federline med kommentaren "Kevin Federline spelar golf och visar upp sina nya trivselkilon." Trivselkilon??? Killen har blivit TJOCK! Iofs inget fel i det, normalt sett hade jag tyckt att trivselkilon är en bra benämning. Bildens rubrik var "Lite extra rondör". Även det egentligen en bra benämning. Det är inte alls det som stör mig. Det som stör mig är att liknande ordval aldrig skulle valts om kändisen på bilden varit kvinna. En kvinnlig kändis klankas ner på om hon går upp i vikt (eller ner, för den delen). Då handlar det minsann inte om några trivselkilon.

 Det är tragiskt att det överhuvudtaget behöver kommenteras när en kändis, man eller kvinna, ökar eller minskar i vikt. Vem fan bryr sig?

Känner mig åsiktsfull idag. Nu kanske inte åsiktsfull är ett ord egentligen, men det blev ett nu. =)

 Sak 1 att ha åsikter om:

Skolfoton kan bli billigare

http://www.dt.se/nyheter/falun/article390461.ece

Artikeln ovan handlar om hur en ensamstående trebarnsmamma reagerat på skolnämndens beslut om att man som förälder inte ska behöva lägga ut med än 100k/barn och termin på friluftsdagar och liknande. Mamman vill istället belysa det faktum att den jobbigaste kostnaden för föräldrar till skolbarn är skolkorten. Paketet med skolkort kostar 540kr i år,och med tre barn blir det jättemycket pengar, som mamman menar är en mer eller minre nödvändig kostnad som barnen inte ska bli utpekade som "fattiga". Skolchefen och skolnämndens ordförande svarar på mammans kritik, håller med henne och pratar om sätt att försöka sänka kostnaden.

Några spontana tankar om artikeln:

GAH!

 Visst, 540kr är mycket pengar, speciellt om man har tre barn. MEN man behöver ju faktiskt inte köpa hela paketet med bilder. Skolkatalogen kanske känns viktig, men den tror jag inte kostade mer än 70kr i år (för åk 1-6) men det som märks bland barnen, och som mamman påtalade mest, är "småkorten" som eleverna byter med varandra. Det var ju där som barnen till låginkomsttagare kunde riskera att bli utpekade.. Men de korten får man ju för fasiken gratis! När man får hem bildera för påseende får man även med en karta med 16st småkort som är gratis. Vill man ha fler får man visserligen betala för dem, men de flesta ungar tror jag klarar sig med 16st. Vad gäller de övriga korten i paketet så behöver man ju inte köpa HELA paketet. Och vill man ha hela paketet så erbjuds man att helt kostnadsfritt  dela upp betalningen på tre månader.

 Däremot kan jag tänka mig att det måste kosta onödigt mycket att framkalla och skicka ut fullständiga fotopaket när många skickar tillbaks en del eller alla korten igen. 

 Sak 2 att ha åsikter om:

Gömda-bråket

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1433923/antonsson-jag-tycker-josefsson-gick-hart-at-osama

Ingen kan väl ha missat bråket om Liza Marklunds bok "Gömda", där allt egentligen handlar om en otroligt klumpig formulering. Boken heter Gömda - en sann historia, men nu uppdagas det att den inte är så sann som man kanske kunnat tro. Och nu har något fruntimmer skrivit en bok om det hela. Häromdagen var den kvinnan med i programmet Debatt, tillsammans med några av "Gömda" berörda parter. 

 Jag själv har inte läst vare sig Gömda eller Asyl, och jag såg inte programmet. Jag har bara läst tidningarna. Så allt jag skriver kanske inte är rätt, men.. so what, det här är en blogg, inte en journalistisk text.

 Några spontana tankar om bland annat ovanstående artikel

  Expressen frågade Antonsson varför hon inte frågat "Mias" anhöriga hur det var innan hon skrev boken. Detta var något som Marklund poängterat också. Svaret blev att hon hade ju pratat med "Mias" son, och övriga anhöriga hade hon inte pratat med dels av hänsyn till dem (?), och dels för att de skulle vara alltför partiska för att ge en korrekt bild. 

 Så de som står "Mia" nära är för partiska för att ge en korrekt bild, medans sonen hon övergav och inte längre har kontakt med, och mannen som suttit i fängelse för att ha misshandlat henne.. De är opartiska?  

 Och att skriva en hel bok bara för att outa en annan bok.. är inte det lite drastiskt? Jag kan inte låta bli att undra vad Antonssons motiv är. Och hur hon fått reda på sanningen.

 Nu skulle hon dessutom skriva en till bok, tillsammans med den övergivna sonen, om hur det var för honom att växa upp med Gömda. Och det är väl bra för Marklund, antar jag.. för även om Gömda och Asyl fortfarande säljer så var det ett tag sen de kom ut, och allt det här bråket och nya böcker som refererar till Marklunds böcker är ju extra publicitet så att folk inte glömmer bort dem. 

 Maklund har fått ta mycket skit den senaste tiden, en del befogat och en del obefogat. Personligen tycker jag att det är en storm i ett vattenglas. Så hon ändrade på historien. Så klart hon gjorde! Sanningen är sällan spännande nog för att bli en bästsäljare. Hon var dessutom tvungen att ändra vissa detaljer för att inte peka ut någon eller avslöja "Mias" identitet. Det är inte konstigt att sanningen är ändrad. Så kanske det borde stått "baserad på en sann historia" på framsidan istället, men det är ju lätt att vara efterklok. Och jag vete sjutton om jag tycker att det formuleringsfelet är värt så mycket bråk.

Blev 15 minuter till igår, så sammanlagt 25 minuter. Ganska bra, tycker jag. Åtminstone för att vara mig. =) Ska försöka byta ut några delar i eftermiddag, så ska det nog bli ännu fler minutrar.

 Idag ska jag ner på stan med "pengasäcken". Dags att växla in mina mynt alltså. Är iofs inte så mycket pengar, men just nu är det allt jag har, och jag måste köpa en sån där stöveltork. En sån där som blåser varmluft ner i skorna så de torkar snabbare. Leos vinterskor är helt hopplösa på att torka av sig själva, tre dagar har de stått nu och är fortfarande blöta!

 Nu är det bara 36 dagar kvar tills "The Sims 3" släpps! *längtar*

Riktigt tragiskt är vad det är.. Men det är åtminstone ett steg i rätt riktning. Om jag lyckas fortsätta med det, dvs.. 10 minuter hittills kanske inte låter som så mycket, men för mig var det nästan som ett berg, något jag var tvungen att bita ihop tänderna och kämpa för utan att låta mig själv sakta ner. Som sagt, tragiskt, men ett steg i rätt riktning. Och ett bevis för hur välbehövligt det är.

 Jag måste sluta flyta med och bara vänta på att saker och ting ska hända av sig själva.