Finns det något jag inte tål så är det politisk korrekthet. Alla dessa tyckare med sina ”politiskt korrekta” åsikter. Moraltanker och liknande..

Jisses.. Läste en artikel i aftonbladet om världens första Barbie-butik. Där säljs såklart dockorna, men där finns så mycket mer. Barnen får i butiken prova kläder, bli sminkade och få naglar och hår fixade för att få känna sig som en Barbie för en dag. Mammorna kunde sitta i ett Barbie-fik under tiden som någon slags nostalgitripp med Barbies historia eller nåt..

 Genast kommer då alla dessa moraltanter springande. Men inte kan man väl låta de stackars barnen klä ut sig till Barbie!! En skribent för Wendela skrev till och med ”Hur gör man med småmulliga femåringar med söta putmagar? Ska de erbjudas korsett för att få till Barbies getingmidja där inga inre organ får plats?”

 Jag tror inte riktigt att det är poängen med butiken… Jisses, jag älskade Barbie när jag var liten, och hade tyckt att en sådan butik vore så nära himmelriket man kunde komma utan att åka till Disneyland. Jag klädde även ofta ut mig till prinsessa när jag var liten. Min moster sydde en prinsessklänning åt mig, och en sönderklippt petflaska beströdd med glitter blev min krona. Jag har kort på det, jag var jättesöt. Trots barnformer. Inte brydde jag mig i att min kropp inte såg ut som en vuxen kvinnas. Jag tror inte ens att jag lade märke till det. Ovan nämnda skribent skrev visserligen också att alla barn klär ut sig och att det var okej, men att det då skulle ske med mammas kläder, och smink skulle bara användas när mamma inte såg. Men varför? Varför är det så farligt att ”legitimera det” som skribenten uttryckte det? Vi lever visserligen i en tid då jämlikhet är väldigt viktigt, och kroppsideal är en viktig och ofta omskriven fråga. Men det måste väl finnas någon hejd på det?

 Jag lekte med Barbies när jag var liten, jag klädde ut mig till prinsessa. Men jag har INTE sneda kroppsideal, jag har INTE någon gång i mitt liv försökt svälta mig eller stoppat fingrarna i halsen för att försöka bli smal. Tvärtom är jag faktiskt överviktig och trivs med mig själv ändå. Medias skönhetsideal är inte realistiska att behöva leva upp till, och det orsakar komplex osv.. Barbie har proportioner som på en verklig människa skulle innebära.. Ja, förmodligen att hon skulle gå av på mitten. Men jag tycker ändå att den där butiken låter som en helskön idé, och jag tror att de flesta flickor skulle älska den. Det är ju inte direkt som vaxning för tolvåringar.

 Men det här handlar egentligen inte vad jag tycker om den där butiken. Det är moraltanterna jag stör mig på, oavsett ämne, oavsett om jag håller med dem eller inte. Det är för mycket. Direkt efter att jag läst ovan nämnda artiklar läste jag att barnprogrammet ”Hej hej sommar” blivit fällda för granskningsnämnden för att den ena programledaren tryckt ner den andra programledarens huvud i en hink med vatten i 4-5 sekunder. I avsnittet efter hade de påpekat att sådant beteende var farligt, men det räckte inte tyckte granskningsnämnden, eftersom barn som såg programmet kunde få för sig att prova samma sak. Eftersom barn idag tydligen inte har föräldrar som kan lära dem att man kan drunkna i vatten. Eller föräldrar som håller koll på dem. Att folk orkar!

 Eller ta socker som ett exempel. För ett tag sen (ganska länge sedan) läste jag om ett dagis som slutade servera kräm för att det innehöll för mycket socker. Visserligen reagerade jag när Leos dagis bjöd på godis, men KRÄM?? Visst, socker är onyttigt och bör inte ätas i för stora mängder, men LITE socker kan väl ungarna få? De kanske inte behöver äta de mest sockrade flingorna (själv vägrar jag köpa sockrade flingor åt Leo) men att ta bort kräm känns så överdrivet. Allt ska alltid överdrivas så förbaskat. Det kan faktiskt bli fel åt andra hållet också. Leo är ett bra exempel på det. Jag har alltid varit noga med vad Leo äter. Godis äter man bara på lördagar, inga Frostiesflingor, ingen läsk annat än vid speciella tillfällen, lärt honom att välja fiber- och fullkornsalternativ när det går osv.. Sist vi var på hab för vikt- och längdkoll fick jag veta att han måste gå upp i vikt om han ska få mer medicin, eftersom han hade gått ner i vikt sen sist trots att han blivit 2 cm längre. Så jag fick stränga order om att byta till fetare smör (absolut inte lätta, bregott ska det vara), ha på en rejäl smörklick när han äter pasta eller potatis, mycket pizza och hamburgare osv… Så åtta års uppfostran i att äta nyttigt – helt bortkastat. Så det kan faktiskt bli FÖR nyttigt också!

Aja.. nu ska jag sluta gnälla.. känns som att klockan är för mycket för det. Dags att sova istället.

Jag läste en artikel i Falu Kuriren idag, om två barn som missades vid en busshållplats. http://www.dt.se/nyheter/falun/article371931.ece

Då blev jag att tänka på något jag såg för någon vecka sedan när jag stod och väntade på buss 254 vid Östra Hamngatan i Falun.

 Medan jag väntade stannade en annan buss, tror det var 61.. I alla fall den som går till Sundborn, för att plocka upp folk. En bit framför bussen på trottoaren står en kille och pratar med två tjejer när han får syn på bussen. Tydligen skulle han åka med den, men hade inte sett att den kom. Nu sprang han emellertid mot den   och hann fram precis när föraren stängt dörren. Killen knackade på rutan, men föraren körde ändå iväg! Visserligen var det fler folk på trottoaren, men inte många så föraren BORDE ha sett den stackars killen som nu fick lov att vänta en helt timme på nästa buss. Och det är långt ifrån första gången jag sett liknande saker på olika ställen i Falun.

 Så läste jag artikeln idag, och såg att pappan fått svaret att föraren missat att det stod folk vid hållplatsen. Det tyckte jag var lite skrämmande. En bussförare som (hoppas jag) vet att det fanns en hållplats där SER INTE fyra personer som väntar på bussen. Det är ju ändå det som är förarens jobb, att släppa av och på passagerare och få dem säkert från punkt A till B, så man tycker ju att han/hon borde kolla lite extra när bussen närmar sig en hållplats. Man kan ju inte annat än undra vad det mer är den föraren inte ser.. Och sen ska man känna sig trygg i Dalatrafiks bussar?

 Det är olagligt att ladda ner musik. Visst, det kan jag hålla med om. Men från det till att ge rättsinnehavaren rätt att själv jaga fildelare.. Det är inte rätt.

Om du blir bestulen på din bil, handväska eller om någon gör inbrott i ditt hem, inte fan är det meningen at du själv ska jaga tjuven! 

 De som är FÖR den nya lagen menar att det inte är mindre olagligt att stjäla deras musik än att stjäla något annat. Stöld är stöld. Och det har de alldeles rätt i. Men inte läggs det sådana resurser om någon skulle stjäla en bil? Inte krävs sådana höga skadestånd för en stulen cykel.

 Jag läste i Afonbladet att artisterna nu går ut och stödje IPRED-lagen. Ett argument de hade (tror det var nån av bröderna Rongedal som sa det) var att det kändes fel att någon skulle kunna lägga upp hans arbete på en internet-sida och sedan tjäna pengar på reklamintäckter på hans bekostnad. Och självklart är det fel, men det är ju inte det IPRED handlar om. IPRED handlar inte om att sätta dit ägarna av piratebay eller andra fildelningssatjer. Den nya lagen handlar om att sätta dit den ensamstående mamman som inte har råd att köpa skivor till sig själv eller till sina barn. Den handlar om att ge ett skivbolag rätt att kräva monsterbelopp monsterbelopp av studenten som laddar ner musik när studiestödet inte räcker till dyra skivor. Det finns många som laddar ner musik istället för att köpa den, och allra oftast handlar det om personer som helt enkelt inte har råd att köpa den. De personer som IPRED-lagen är utformad för att sätta dit tjänar inga pengar på reklamintäckter. Inte ett öre. Många kanske inte ens sprider musiken vidare. 

Allmänna bibliotek har funnits i väldigt många år. Om jag har förstått saken rätt så uppkom det för att kultur inte skulle vara en klassfråga. Så jag undra ju.. Är musik inte kultur? Jakten på fildelare gör musiken till en klassfråga. Bara för dem som har råd. Ska musik verkligen handla om det? Jag trodde att om man valde att bli musiker så gjorde man det för att man älskade musik, och man ville dela sin musik med världen. Inte för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men visst, musiker måste också leva. Men måste de bli rika? Räcker det inte med att de kan leva på det, som vilken arbetare som helst kan leva på sitt arbete? En musiker som vill tjäna pengar kan göra det med hjälp av konserter och merchandise. De kan få allmänheten att köpa deras skivor istället för att ladda ned den genom att sälja signerade exemplar på sina konserter (jag har ännu inte varit på en konsert utan att på plats köpt artistens skiva), de kan göra skivorna mer attraktiva genom att ha texter och bilder i den folder som följer med fodralet. Det borde räcka. Det finns fortfarande massor med människor som köper skivor, trots att det inte är svårt att ladda ned musiken gratis. Men det kanske kräver mer av artisten?

Sen kan man ju ställa sig frågan: Om fildelningssajter tjänar så mycket på reklamintäcker, varför gör inte skivbolagen samma sak? Det finns ju visserligen radio för dem som inte har råd att köpa skivor, men lyssnar jag på radio så är det inte jag som bestämmer vilken låt som ska spelas. Så varför skapar inte skivbolagen gemensamt en sida, där man kan bestämma vilka låtar som ska spelar, skapa sin egen spellista? Det borde ju generera enormt med reklamintäkter. Eller varför inte ge konsumenterna möjlighet att tanka obegränsat med musik för en månadskostnad?

 Vi lever i ett samhälle där folk inte vill köpa skivor i samma utsträckning som förr. Det är för dyrt, det är enklare att ha musiken i datorn än i ett CD-ställ, det är bättre att kunna göra sina egna spellistor istället för att byta skiva mellan låtarna. Och vill man lyssna på lite äldre musik som inte finns i handeln längre kan ledladdning vara enda alternativet. Musikvärlden förändras. Kanske måste ”rättighetsinnehavarna” anpassa sig?

De flesta artister som jag sett uttala sig i IPRED-frågan… Jag skulle inte köpa deras musik ändå. Men vissa av dem känner jag till enbart tack vare nedladdning. Jag har ganska många skivor i mitt CD-ställ, och väldigt få av de skivorna skulle jag ha köpt om jag inte först hört artisten tack vare nedladdning.

Nedladdning sprider musik. Men är det alltid dåligt? Musik ska väl vara för alla? Det kanske inte är lagligt eller en rättighet att ladda ned musik utan att betala för den. Men att njuta av musik borde vara en rättighet ALLA ska ha möjlighet till.

Blir så jävla matt.. Tänk om en enda sak kunde gå bra! Nu har det varit mycket som gått snett den senaste tiden.. Jag hoppas det inte fortsätter på det här viset. Det bådar inte gott inför den 17:e då, om den här oturen ska hålla i sig..

Är för mycket problem som måste lösas.. Det känns som att världen snurrar på för fort för mig..

Var ut ikväll och hade skitkul! ...tills jag kom hem... men skit i det, tänker inte låta det dra ner mitt humör den här gången!

 Hade som sagt skitkul! Pratade med mycket folk, och dansade massor! Var evigheter sen jag dansade sist, men lilla dansgolvet på etage är verkligen kanonbra! Jättebra musik, verkligen sån jag kan dansa till, sån musik man känner sig nostalgisk till och sån musik man kan sjunga med till. Var riktigt länge sen jag hade så kul på krogen. Och det gick riktigt bra när jag spelade black jack också! Bara önskar att jag hade någon att prata om kvällen med när jag kom hem, men som vanligt så... nej.

 Anyway.. Tack till Stina, Ida och Matte som var minst lika ivriga på dansgolvet som jag var. Tack till Mike för drinken, och Tack till Kim och alla andra för ett himla trevligt sällskap! =) Och inte minst måste jag ju ge en eloge till Kim för att han till slut vågade sig upp på dansgolvet, hur kort stund det än må ha varit..  =P

Kväll:

 Skrev tidigare idag om hur mycket jag hatar min rygg. Efter fyra av mammas starka värktabletter (nej, inte fyra samtidigt) hatar jag den fortfarande, men inte fullt lika mycket. Smärtan är inte lika konstant, utan nu bara när jag rör mig allra minsta lilla..

 Tänkte uppdatera lite om vad som hänt under veckan.

Måndag: Hade bokat tid i tvättstugan, så jag och Kim delade på tiden och hjälptes åt att tvätta både hans och min tvätt. Blev sammanlagt tio och en halv maskin.. Tur vi har en stor tvättstuga. =) Förmodligen var det bärandet av IKEA-kassar som sabbade min rygg..

Tisdag: Var ner till Komvux och anmälde mig för lite gymnasiekurser, så att jag nån gång får mitt slutbetyg. Så nu har jag kurser inplanerade till slutet på nästa år. Måste ju ta det på halvfart eftersom soc vill att jag ska vara tillgänglig för arbetsmarknaden samtidigt.. När jag varit hälsade jag på hos Kim en sväng och följde med honom när han hämtade Leo från skolan. 

Onsdag: Ryggen började göra massa ont, men än så länge var det inte värre än att jag kunde gå. Vilket var tur, för jag hade massa ärenden på stan. Skulle köpa hårfärg åt mamma, mössa åt mig och Halloween-grejer till Leo. Han ville klä ut sig till alien, och jag hittade världens coolaste alien-solglasögon. =) Och grön ansiktsfärg. Grön färg till håret var svårare däremot. Letade överallt, tills jag pratade i telefon med mamma som påpekade att alla ungar som går till frisören kommer ut med grönt hår. Så till närmaste frisör gick jag, och där fann jag vad jag sökte till överpris. Men men, det är bara halloween en gång om året.. Men efter det gjorde ryggen så ont att jag fick ta bussen hem.

 På kvällen hade Leo judo, och det var graderingsdags. Han klarade graderingen (mycket tack vare hjälp från sin partner) och har nu vitt bälte med GUL markering. =) Apropå det så måste jag ner på stan imorrn och köpa ett gult band att sy på hans bälte...

Torsdag: Leo skulle på Halloween-disco på Tegelbrukskolan, så hela eftermiddagen gick åt till att göra honom grön. Var lite orolig för att han skulle bli rädd på discot, eller att han inte skulle träffa någon han kände, men allt gick bra och han hade jättekul. =) Bild finns längst ner i inlägget.

Fredag: Så är vi då inne på idag. För dagens notering, se nedan.

 ********

Förmiddag:

Satan, vad jag hatar min rygg! I flera veckor har den varit bra nu, jag har knappt haft ont alls. Så för några dagar sen började det göra ont igen, och nu kan jag knappt gå.. Så jävla ont hela jävla tiden, så jag håller på att bli tokig! Och inte hjälpte det att ta en värktablett heller..

 Dessutom ska jag idag lyckas stå upp tillräckligt länge för att bleka mammas hår.. Det kan bli intessant.. Visserligen skulle jag väl kunna skippa det och göra det en annan dag istället, men jag vet ju att ingenting blir bättre för att jag ligger still. Blir bara sju resor värre när jag ska resa mig upp då. Och vem vet, mamma kanske har nå starkare värktabletter hemma sen hon hade diskbråck.

*******

*suck*

 Min optiker ringde igår.. Glasen som han beställt tillmina glasögon tillverkas inte längre med mina styrkor, så han måste beställa en annan sort. En mycket dyrare sort.Mycket, mycket dyrare... Så han var tvungen att kolla med mig att det var okej innan han gjorde beställningen, och vad skulle jag säga? Jag måste ju ha glasögon så det är ju bara till att betala vad det kostar.. Var jag nu ska få de pengarna ifrån. Nån som har lust att sponsra? =P

 Dessutom talade han om när jag var där att om min syn blir sämre kommer jag snart inte KUNNA ha glasögon, för då finns inte längre tillräckligt starka glas. Då MÅSTE jag ha linser på heltid, vilket ju inte är helt nyttigt för ögonen. Visst kan jag ha linser ibland, men hela tiden skulle bli lite svårt. Speciellt eftersom man inte kan ha linser på natten, så jag skulle förmodligen få lite svårt att hitta till sängen på kvällarna. Får väl lov att börja sova i badkaret i så fall.. =P

 Gah!! Jag vill operera ögonen så jag slipper bekymra mig mer.. Funderar på att ta kontakt med ögonmottagningen här i Falun för en konsultation bara. Jag har visserligen inte ens nästan råd med en operation, men då kan jag i alla fall få reda på om det GÅR att operera mina ögon. Jag vet att om synfelet blir för stort så går det inte..

 Kollade igenom platsbanken nyss.. Det finns verkligen inga jobb i hela Dalarna! Man tycker ju att det borde sökas massor med jobb nu när nya gallerian snart öppnas, menjag hittade inte en enda annons.. Bara en massa annonser för homeparty-säljare och telefonförsäljare.. Dessutom fick jag svar från clas ohlson igår.. "Du har tyvärr inte gått vidare i urvalsprocessen". VARFÖR?? Varför kan de aldrig tala om VARFÖR? Är det nåt fel på mitt cv eller mitt personliga brev som gör att de instinktiv inte gillar mig? Jag är DUKTIG som butikssäljare. Kunderna gillar mig, jag jobbar bra, har bra idéer, jobbar snabbt, gillar högt tempo, kommer överrens med de flesta och lär mig olika kassasystem snabbt. På Myrorna lärde jag mig deras kassasystem på några minuter och redan första dagen lämnade de mig ensam i butiken. Jag är en BRA butikssäljare, men jag får aldrig chans att visa det..Och det är ju det enda jag begär. En chans att få visa vad jag går för..

 Så varför söker jag inte de jobb som platsbanken utannonserar? Jo, för att jag inte vill jobba provisionsbaserat. Okej om det vore delvis provision, så har många butiker. Men en homepartysäljare jobbar BARA med provision. Säljer man inget tjänar man inget. Och det man ska sälja måste man först köpa själv så man har nåt att visa upp. Sen ska man ha en stor bekantskapskrets som man ska börja med för att så småningom bygga upp en större och större kundkrets. Och ärligt talat känner jag inte särskilt många som jag skulle vilja kränga dildos till. Ja, det var en erotikwebshop som sökte...

 Det är ju inte direkt så att jag är kräsen.. Jag menar, jag har för fan sökt jobb på McDOnalds tre gånger! Det är inte det faktum att jag är kräsen som är problemet. Problemet är att jag inte har körkort och väldigt begränsat erfarenhetsområde. Då finns det inte mycket att välja mellan, och det som finns nobbar mig av någon anledning..

 Vet ni att jag hatar folk som säger "Det är väl bara att söka". De som säger det kan aldrig ha befunnit sig i min situation. Hade det bara varit att söka så hade jag aldrig varit arbetslös..

GAH!!!  Jag vill också ha det så. Men jag vet att samma konversation skulle ha utspelat sig helt annorlunda för mig.  Samma början skulle ge en helt annan utgång..  Frågan är, hur mycket har man rätt att vänta sig av livet? Hur mycket kan man begära?

Det känns som att jag slutat försöka. Som att jag slutat hoppas. Kanske är det bättre att nöja sig med vad man har. Annars är det ju som att stånga huvudet mot en vägg. Det enda det ger är huvudvärk..

Gah <--- vanligt uttryck när jag är frustrerad, arg eller upprörd, kommer förmodligen dyka upp ganska ofta i mina bloggar