Riktigt tragiskt är vad det är.. Men det är åtminstone ett steg i rätt riktning. Om jag lyckas fortsätta med det, dvs.. 10 minuter hittills kanske inte låter som så mycket, men för mig var det nästan som ett berg, något jag var tvungen att bita ihop tänderna och kämpa för utan att låta mig själv sakta ner. Som sagt, tragiskt, men ett steg i rätt riktning. Och ett bevis för hur välbehövligt det är.

 Jag måste sluta flyta med och bara vänta på att saker och ting ska hända av sig själva.