En 9-åring fick obscena sms från en okänd person. Genast blossade en debatt upp angående polisens rättigheter vs den personliga integriteten. Problemet låg i att straffvärdet för brottet är för lågt för att polisen ska kunna begära ut uppgifter om vem som äger mobiltelefonen varifrån sms:en skickades.

 Jag är av den åsikten att den personliga integriteten är väldigt viktig. Men jag är även mamma till en liten pojke på 8 år, och min åsikt i det hela är att straffvärdet inte borde vara det avgörande, utan det faktum att det handlar om brott mot barn. Att skydda våra barn borde ALLTID gå före den enskildes integritet.

Men det var faktiskt inte det jag tänkte tycka till om idag. Istället var det ett sidospår jag retade upp mig på, en debattartikel om debatten, så att säga.

http://www.dt.se/brottsplats/article396196.ece

 Adrian Svensson känner sig ganska övertygad om att den person som skickar sex-sms till en 9-åring måste vara en vuxen sjuk människa som inte skulle bli hjälpt av högre straff. Istället är det bristerna inom psykiatrin som är orsaken till all världens ondska. Lösningen? Blockera sms.

 Nu undrar ju jag lite hur Adrian Svensson menar. Ska man blockera ALLA sms, och helt enkelt eliminera möjligheten? Eller ska sms med grova ord sållas ut och blockeras? I så fall tycker jag synd om alla vuxna nykära människor som vill locka sin partner. =P Eller menar han att det är personen som inte vill motta sms som ska blockera dem? Men... att jag inte vill ta emot sex-sms betyder ju inte att jag inte vill ha andra sms heller!

 Så var är min lösning? Jag kan väl inte sitta här och ha åsikter om andras förslag utan att komma på något bättre själv? Faktum är, att det kan jag visst! Fast så är inte fallet just nu. Jag har faktiskt ett förslag eller två.

Den juridiska aspekten:

 Oavsett straffvärdet, ändra lagen så att polisen alltid ska kunna göra sitt bästa för att garantera våra barns säkerhet. Brott mot barn bör alltid prioriteras.

Föräldra-aspekten:

 Om ditt barn ska ha mobiltelefon, registrera inte numret. Var selektiv med vilka du låter ditt barn ge numret till. Lär ditt barn att aldrig svara på samtal eller sms från nummer de inte känner igen. Vill man vara riktigt noga kan man även göra numret skyddat på diverse olika sätt. Men poängen är att det är inte så lätt att busringa till en mobil som det var när jag var liten att busringa till en hemtelefon. På min tid slog man in fem random siffror, och i 99 fall av 100 kom man till någons hem.  Att slå ett nummer på måfå för att komma till en mobil är inte lika enkelt.

 Genom att begränsa spridningen av ditt barns nummer begränsar man också de möjliga "gärningsmän" som kan skicka såna här sms. Och är gärningsmannen en helt främmande människa är chansen stor att det inte kommer fler än ett sms om man inte svarar och visar att numret finns.

 Min teori:

 Min teori är att det inte alls är så självklart att det är en vuxen man, en pedofil, som skickar dessa sms. Visst KAN det vara en vuxen man, men det MÅSTE inte vara det. Det kan lika gärna vara en tonåring som vill driva med 9-åringen. Eller en jämnårig, av samma skäl. Det finns många störda ungar och ungdomar där ute. Och här hade begränsningen av nummer-spridning varit bra. Min sons nummer har lämnats ut till närmaste familjen och några av hans närmaste vänner. Hans nummer finns inte på nätet, för om han registrerar sig någonstans som ber om mobilnummer matar jag in mitt istället för hans. Skulle han således få sex-sms känner jag mig ganska säker i att kunna avföra familjen som misstänkta (om inte annat för att jag känner igen deras nummer), kvarstår alltså kompisarna. Har någon av dem äldre syskon?  Har de lånat ut sin mobil, fått den stulen eller tappat bort den? 

 Såvida avsändaren inte faktiskt är en person som slagit ett nummer på måfå skulle det därför inte vara omöjligt att räkna ut vem det är. Och är det någon som slagit det på måfå kan avsändaren inte veta att han/hon skickat sms till en 9-åring. 

 I fallet ovan hade 9-åringens kompis mamma (eller något sånt) börjat skicka sms till avsändarnumret och utgett sig för att vara en elva-årig flicka. Hon har då börjat få liknande sms som pojken. Det här är ytterligare ett argument som får mig att tvivla på att gärningsmannen skulle vara en vuxen pedofil. För allvarligt, även pedofiler har könspreferenser. De tycker antingen om pojkar eller flickor (oftast iaf), så en pedofil skulle troligtvis inte intressera sig för både en 9-årig pojke och en11-årig flicka. Alltså fortsätter jag tro på teorin att sms:en kommer från ett barn/en ungdom som tycker att han/hon är rolig.