Just nu skrivs det en hel det om problemet med att kvinnor aborterar foster för att det är fel kön på barnet. Oftast är det flickfoster som aborteras. Det där har jag lite svårt att förstå. I ett land som Sverige har jag aldrig trott att flickor skulle vara mindra värda som barn än pojkar. Inte i vår kultur. Och personligen vill jag ju hemskt gärna ha en flicka eftersom jag redan har en son (och nej, jag är inte med barn nu eller planerar att bli det snart).

 Många menar att man borde ta bort möjligheten att få reda på fostrets kön för att förhindra dessa aborter. Själv fick jag inte veta könet när jag var med barn, men jag hade velat. Och skulle jag få fler barn skulle jag fortfarande vilja veta. Inte för att kunna göra abort om det skulle vara "fel" kön. Jag skulle vilja veta det därför att jag inte skulle vilja gå i nio månader och hoppas på en flicka och sen få en pojke. Då skulle jag bli besviken, och besvikelse är inte en känsla jag vill känna första gången jag ser mitt barn. Skulle jag däremot veta redan från början att det skulle bli en pojke till skulle jag hinna vänja mig vid tanken och glädja mig åt det. 

 Jag har ingen stark åsikt om huruvida det är rätt eller fel att abortera ett foster på grund av kön. Jag gillar inte tanken, men jag kan ha förståelse för att om man har flera barn av samma kön och vill ha ett av det andra, så kanske man inte vill behöva skaffa tio barn till för att nå dit. Barn är lika mycket värda oavsett kön, men jag har inga problem med att förstå att om man har tre pojkar redan så vill man även ha en flicka, eller tvärtom.

  Sen kan jag ju tänka att om man nu tillåter aborter före en viss vecka utan att fråga efter varför, så kan man inte sen komma och säga att det gjordes av fel skäl.